Värpnöd...

Värpnöd!
Detta var endast något jag hade läst om tidigare och

ingenting jag trott att vi själva skulle få uppleva som hönsägare.

Men det är en sak man förstår ganska tidigt,

allt möjligt kan drabba dessa djur och det är liksom bara

att ta det som det kommer och göra sitt bästa när det oväntade inträffar.

I slutet av januari märkte vi att lilla Gullefjun inte mådde riktigt bra.

Hon hade inte gått in och satt sig på pinnarna med de andra på kvällen

utan stod utanför luckan och kurade ihop sig med ett ben uppdraget under sig.

Jag anade genast oråd eftersom jag väntade otåligt på att unghönsen

skulle komma igång med sina första ägg.

Gullefjun var den som hade rödast kam av de unga och som jag

 tippade skulle bli den första att börja värpa.

Jag kunde tydligt se hur hon krystade med stjärten sänkt mot marken.

Hon hade en ovanligt upprätt position som jag inte sett tidigare.

Jag förstod att mina misstankar stämde:

Ägg på väg!

Jag iakttog henne en stund och det syntes hur jobbigt hon hade.

Sagt och gjort, Gullefjun fick följa med in i varma badrummet!

Hon placerades i en låda och tanken var att hon skulle få vila 

och återhämta krafterna inne i värmen.

Samtidigt läste jag allt jag kunde hitta om just "värpnöd" och

ramlade på några tips som dök upp flera gånger.

Det gick ut på att hönan skulle få:

* bada ett ljummet bad för att kunna slappna av
 * massera kloaken med olja samt
 *spolas med koksalt (5 dl)

Men allra först fick hon lite sockervatten.

Med en smal doseringsspruta kunde vi få i henne lite i taget i näbben.

Efter badet och kloaksköljning fönades Gullefjun torr med hårfönen.

Jag höll handen mellan blåsen och fjäderdräkten hela tiden

för att kontrollera det inte blev för varmt.

Det tog sin tid att blåsa henne torr kan jag lova!

En Hedemora har extra mycket underdun och det var bara att

se till att blåsa noga lager för lager tills lilla hönan var helt torr.

Gullefjun tyckte det var väldigt skönt, låg snällt stilla på en

handduk och somnade nästan under behandlingen.

Med bästa hjälpen av yngsta dottern lyckades vi därefter få i Gullefjun

riven ost samt lite mer sockervatten. Det märktes tydligt att hon

återfick krafterna ganska snart. Hon fortsatte dock att

krysta och att behålla sin uppräta position.

Hon fick tillbringa natten i en kattbur inne på toaletten för 

att kunna vara isolerad och därmed spara på krafterna.

Nästa dag släppte vi henne fritt inne på toaletten så hon kunde röra på sig.

(Sambons förslag som sedan visade sig ha god effekt).

När vi kom hem efter jobbet senare låg där mycket riktigt ett ägg

och Gullefjun mådde bättre än någonsin!

Det är ingenting jag rekommenderar att låta en höna gå omkring inne

i badrummet en hel dag för såklart hon inte höll sig på

handduken som vi lagt ut till henne... : /

Gullefjun fick flytta tillbaka till hönshuset samma kväll

och har därefter inte haft några  problem att få ut sina ägg.

Däremot har hon lagt ganska stora ägg hela tiden, redan

som unghöna låg äggen på 55-59 gram.
Hon lägger de klart största äggen i flocken och nu
3 månader senare ligger de oftast på 60-62 gram.

Slutet gott allting gott!

Ägg i många färger!

Hej alla ni som hittat hit!

Detta med äggen är bara så fantastiskt.

Jag känner mig så RIK när jag går ut tillhönshuset
 och hittar ägg i alla dessa  vackra färger.
Jag känner mig som ett barn på julafton,

som om jag hittar en skatt var gång :)

Titta bara så vackra de är!

Och nej, Hedemorahöns lägger

INTE gröna ägg. Vi har en grönvärpare

i gänget, Rut med silverkragen.

Ja det är helt sant.

Hade nästan glömt att det kunde finnas

grönvärparanlag bland våra första

kycklingar som vi hämtade i Dala

utanför Falköping i augusti 2019.

Så vi blev riktigt snopna när sambon hittade

ett grönt ägg i redet den 13 februari!

En touch av Silveruddsblå

blandat med Hedemora ger olivfärgade ägg.

Det gör ju att titeln på den här bloggen känns något tvivelaktig...

Eftersom det endast är den som är genbank som kan intyga att

det är en ÄKTA Hedemora och vi är inte genbank

så kan vi bara bjuda på detta roliga och vackra inslag i vår flock.

Annorlunda är BRA och berikande men som sagt kan vi 

inte utesluta fler grönvärpare framöver. Två av våra tuppar kommer från

samma kull och vi vet ej ännu vad de bär på för gener.

Vi går en spännande framtid till mötes :)

  Jag känner mig oändligt tacksam för

de ägg som våra höns lämnar till oss.
Det roligaste som finns är att gå ut i hönshuset
och se vad hönsen har lämnat till oss.

Det är fascinerade att noga studera så olika 

de är i form och färg. Innan jag började 

med höns levde jag i villfarelsen 

att alla ägg såg likadana ut. Så är det

verkligen inte. Varje höna sägs ha sin

egen speciella form och färg på äggen.

Kan ännu inte bekräfta att det stämmer, 

det är sällan jag vet vilken höna som lagt

vilket ägg såvida jag inte tar dem

"på bar gärning" så att säga.

Då brukar jag märka äggen med en

blyertspenna för att kunna jämföra med

andra ägg. Eftersom Rut är den enda 

grönvärparen vi har är just hennes ägg

lätta att känna igen. 

Jag tror att detta är Rakels ägg.

Hennes första ägg var prickiga och 

bland det vackraste jag sett!

När hon kom igång med äggläggandet avtog 

prickarna när hon tycktes fått kläm

på hur "färgsprutan" skulle hanteras :)

Vanlig vikt på de första äggen våra unghöns har lagt i vår har varit mellan 29 g-39 g.

Gullefjun lägger ganska stora ägg så hennes ägg sticker ut bland de övrigas.

De ligger på 55-59 gram och det är stort för att vara en unghöna.

Kanske var det därför hon hade svårt att få ut sitt första ägg och drabbades av 

"värpnöd" tidigare i våras.

Mer om detta i mitt kommande inlägg!

Ta hand om er i dessa tider!
Lillemor 

Nykomlingarna

Rapport från hönshuset.

Igår hämtade vi hem fyra nya Hedemorahönor. Det är fyra unghöns på ca 4 månader. Det är inga svartkammar men de är väldigt vackra ändå. Två med vita bröst och lite brun teckning samt två ljust cremefärgade.

Visst är de fina?!

Tjejerna fick en stund för sig själva igår men när det började skymma släppte vi ihop dem med övriga flocken. Våra "gamla" hoppade upp på pinnarna som vanligt och tjattrade ovanligt mycket den här kvällen. Jösses vad de verkade ha mycket att tala om! Jag gissar att de hade synpunkter på de nya snygghönsen så som de kacklade och gick på.

Det var det som var anledningen att vi skaffade fler unghöns, att tupparna skulle få några fler brudar att kela med. Än så länge är det bara Sture som uppvaktar hönsen vad vi sett. Birk verkar dock ha synpunkter på att Sture är så kärvänlig mot vår enda värphöna Molly. Birk är framme och försöker putta ner Sture in action om han kan och hinner. För denna "kärlekshandling" är över inom loppet av några få sekunder. Själv verkar Birk inte ha fattat vad han ska med hönsen till... 

 Men så är han ju bara knappt 6 månader också. Birk är däremot Mollys följeslagare i vårt och torrt och följer henne överallt. Så vem som verkligen är vår förstetupp är i dagsläget något oklart. Det får framtiden utvisa.

Guldtuppen håller låg profil. Han kanske är rädd att hamna på huggkubben som flera av hans jämngamla gjorde för snart 2 månader sedan. "Bäst att låtsas man är en höna så kanske man får behålla livhanken!" Låter barbariskt kanske men sånt är livet för en tupp. Guldtuppen har vi valt att behålla för sin skönhets skull! Han är svart med fjädrar som skimrar i grönt och lila med guldfärgade fjädrar över gals, rygg och sadel. Om han bara kan hålla sams med Sture och Birk har han en självklar plats i flocken.

Här under har vi från vänster till höger på de två översta bilderna:
Sture, Gultuppen och Birk.

Alla tupparna är riktigt vackraalla tre!
Kul med så olika tuppar.

Vi är ju nybörjare på höns men har förstått att det är mest tupparna som påverkar kycklingarnas utseende. Får se om vi har fattat det rätt. Ska bli spännande att se om man kan se
vem som är pappa längre fram i vår om vi bara får en ruvhöna.


Vi har läst och hört att tre tuppar är bättre än två. Då har andretuppen och tredjetuppen fullt upp att hålla ordning på varandra och låter förstetuppen hålla på med sitt. Vi håller tummarna att det funkar!

Presentation

Välkommen hit!

Jag som skriver den här bloggen är en nybliven hönsägare
som är glatt påhejad av min käre sambo.

Vi har ganska nyligen skaffat hus på landet med tillhörande
gammalt hönshus och växthus.
Redan innan vi flyttade hit drömde jag om att
kunna ha höns någon gång.

Och man ska sikta mot stjärnorna för då kan
man i alla fall nå över trädtopparna och en dag
blev min dröm verklighet!

Jag vill dela mitt nya intresse med andra hönstokiga
och visa bilder från min vardag med dessa roliga djur.
Jag lär mig nya saker hela tiden och det kommer jag

skriva och berätta om i bloggen allteftersom.
Höns har ju blivit väldigt på "modet" på senare tid
och jag älskar själv att läsa allt jag kommer över.

Här kommer en presentation av våra vackra Hedemorahöns.
I nuläget har vi 3 ungtuppar på knappt 6 månader samt 6 hönor.
Vi har en god variation av färger i flocken, både bland höns och tuppar.
Än så länge har vi endast röda kammar. Jag letar efter höns med svart näbb och kam
 och planen är att komplettera flocken med några exemplar i vår.

De tre tupparna är noga utvalda både utifrån karaktär och färg.

Än så länge har vi bara en enda värphöna, Molly. Men när som helst kommer våra unghöns att börja värpa, så vi går i väntans tider kan man gott säga! Unghönsens kammar har växt till sig och börjat glöda alltmer i rött så det kan inte dröja länge nu. Tanken är att utöka flocken till ca 25 individer i år så vi hoppas på kycklingar fram i vår. Om vi har tur med ruvvilliga hönor kanske vi till och med kan ha kycklingar till salu framöver.

 Våra höns har tillgång till två stängslade utegårdar varje dag. Men det bästa de vet är såklart att få gå ute i trädgården helt fritt. Vi har släpper ut dem så fort vi är hemma. Vi bor på landet med varierande natur runt tomten, med både skog och berg. 

Vi hade tyvärr påhälsning av duvhöken för ett tag sedan och blev av med två av våra finaste unghönor. Därefter vakar vi lite extra över hönsen!

 

Det har ju varit en ovanligt grön vinter 

i år och det har hönsen inte haft något

emot alls. De älskar att gå runt och leta efter

godsaker. Gräs, insekter och maskar är livet!

Spännande med varierande miljöer!

Ett paradis för höns som vill sprätta 

runt och upptäcka vad som gömmer sig 

under gamla löv.