Värpnöd...

Värpnöd!
Detta var endast något jag hade läst om tidigare och

ingenting jag trott att vi själva skulle få uppleva som hönsägare.

Men det är en sak man förstår ganska tidigt,

allt möjligt kan drabba dessa djur och det är liksom bara

att ta det som det kommer och göra sitt bästa när det oväntade inträffar.

I slutet av januari märkte vi att lilla Gullefjun inte mådde riktigt bra.

Hon hade inte gått in och satt sig på pinnarna med de andra på kvällen

utan stod utanför luckan och kurade ihop sig med ett ben uppdraget under sig.

Jag anade genast oråd eftersom jag väntade otåligt på att unghönsen

skulle komma igång med sina första ägg.

Gullefjun var den som hade rödast kam av de unga och som jag

 tippade skulle bli den första att börja värpa.

Jag kunde tydligt se hur hon krystade med stjärten sänkt mot marken.

Hon hade en ovanligt upprätt position som jag inte sett tidigare.

Jag förstod att mina misstankar stämde:

Ägg på väg!

Jag iakttog henne en stund och det syntes hur jobbigt hon hade.

Sagt och gjort, Gullefjun fick följa med in i varma badrummet!

Hon placerades i en låda och tanken var att hon skulle få vila 

och återhämta krafterna inne i värmen.

Samtidigt läste jag allt jag kunde hitta om just "värpnöd" och

ramlade på några tips som dök upp flera gånger.

Det gick ut på att hönan skulle få:

* bada ett ljummet bad för att kunna slappna av
 * massera kloaken med olja samt
 *spolas med koksalt (5 dl)

Men allra först fick hon lite sockervatten.

Med en smal doseringsspruta kunde vi få i henne lite i taget i näbben.

Efter badet och kloaksköljning fönades Gullefjun torr med hårfönen.

Jag höll handen mellan blåsen och fjäderdräkten hela tiden

för att kontrollera det inte blev för varmt.

Det tog sin tid att blåsa henne torr kan jag lova!

En Hedemora har extra mycket underdun och det var bara att

se till att blåsa noga lager för lager tills lilla hönan var helt torr.

Gullefjun tyckte det var väldigt skönt, låg snällt stilla på en

handduk och somnade nästan under behandlingen.

Med bästa hjälpen av yngsta dottern lyckades vi därefter få i Gullefjun

riven ost samt lite mer sockervatten. Det märktes tydligt att hon

återfick krafterna ganska snart. Hon fortsatte dock att

krysta och att behålla sin uppräta position.

Hon fick tillbringa natten i en kattbur inne på toaletten för 

att kunna vara isolerad och därmed spara på krafterna.

Nästa dag släppte vi henne fritt inne på toaletten så hon kunde röra på sig.

(Sambons förslag som sedan visade sig ha god effekt).

När vi kom hem efter jobbet senare låg där mycket riktigt ett ägg

och Gullefjun mådde bättre än någonsin!

Det är ingenting jag rekommenderar att låta en höna gå omkring inne

i badrummet en hel dag för såklart hon inte höll sig på

handduken som vi lagt ut till henne... : /

Gullefjun fick flytta tillbaka till hönshuset samma kväll

och har därefter inte haft några  problem att få ut sina ägg.

Däremot har hon lagt ganska stora ägg hela tiden, redan

som unghöna låg äggen på 55-59 gram.
Hon lägger de klart största äggen i flocken och nu
3 månader senare ligger de oftast på 60-62 gram.

Slutet gott allting gott!

Ägg i många färger!

Hej alla ni som hittat hit!

Detta med äggen är bara så fantastiskt.

Jag känner mig så RIK när jag går ut tillhönshuset
 och hittar ägg i alla dessa  vackra färger.
Jag känner mig som ett barn på julafton,

som om jag hittar en skatt var gång :)

Titta bara så vackra de är!

Och nej, Hedemorahöns lägger

INTE gröna ägg. Vi har en grönvärpare

i gänget, Rut med silverkragen.

Ja det är helt sant.

Hade nästan glömt att det kunde finnas

grönvärparanlag bland våra första

kycklingar som vi hämtade i Dala

utanför Falköping i augusti 2019.

Så vi blev riktigt snopna när sambon hittade

ett grönt ägg i redet den 13 februari!

En touch av Silveruddsblå

blandat med Hedemora ger olivfärgade ägg.

Det gör ju att titeln på den här bloggen känns något tvivelaktig...

Eftersom det endast är den som är genbank som kan intyga att

det är en ÄKTA Hedemora och vi är inte genbank

så kan vi bara bjuda på detta roliga och vackra inslag i vår flock.

Annorlunda är BRA och berikande men som sagt kan vi 

inte utesluta fler grönvärpare framöver. Två av våra tuppar kommer från

samma kull och vi vet ej ännu vad de bär på för gener.

Vi går en spännande framtid till mötes :)

  Jag känner mig oändligt tacksam för

de ägg som våra höns lämnar till oss.
Det roligaste som finns är att gå ut i hönshuset
och se vad hönsen har lämnat till oss.

Det är fascinerade att noga studera så olika 

de är i form och färg. Innan jag började 

med höns levde jag i villfarelsen 

att alla ägg såg likadana ut. Så är det

verkligen inte. Varje höna sägs ha sin

egen speciella form och färg på äggen.

Kan ännu inte bekräfta att det stämmer, 

det är sällan jag vet vilken höna som lagt

vilket ägg såvida jag inte tar dem

"på bar gärning" så att säga.

Då brukar jag märka äggen med en

blyertspenna för att kunna jämföra med

andra ägg. Eftersom Rut är den enda 

grönvärparen vi har är just hennes ägg

lätta att känna igen. 

Jag tror att detta är Rakels ägg.

Hennes första ägg var prickiga och 

bland det vackraste jag sett!

När hon kom igång med äggläggandet avtog 

prickarna när hon tycktes fått kläm

på hur "färgsprutan" skulle hanteras :)

Vanlig vikt på de första äggen våra unghöns har lagt i vår har varit mellan 29 g-39 g.

Gullefjun lägger ganska stora ägg så hennes ägg sticker ut bland de övrigas.

De ligger på 55-59 gram och det är stort för att vara en unghöna.

Kanske var det därför hon hade svårt att få ut sitt första ägg och drabbades av 

"värpnöd" tidigare i våras.

Mer om detta i mitt kommande inlägg!

Ta hand om er i dessa tider!
Lillemor